Hur viktigt är förebyggande nära vård för att möjliggöra vårdens omställning?
Presentationen och delar av materialet är framtaget med stöd och hjälp av Vård och data
analysenheten i VGR tillsammans med John Hermansson, Pfizer samt Kristina Dyrvold, Bristol Myers Squibb.
Förebyggande nära vård möjliggör vårdens omställning!
“Nära vård” har blivit ett ledord för sjukvården och sjukvårdspolitiken i VGR.
Det innebär en omställning för sjukvårdens utformning i regionen. Omställningen av hälso- och sjukvården handlar inte om att spara pengar utan om att använda de befintliga resurserna på ett bättre sätt för att möta befolkningsökningen och allt större vårdbehov, och för att skapa värde för patienterna.
Principen innebär att vården ska finnas nära och anpassas efter invånarnas behov. Att vården ska finnas nära betyder inte alltid geografiskt nära, utan det kan handla om en hög tillgänglighet och kontinuitet eller kontakt genom digitala vårdtjänster. Målet är att skapa vård med ökad tillgänglighet, trygghet, kvalitet, kontinuitet och effektivitet. Att få en fast läkarkontakt är också något som värdesätts och ökar känslan av kontinuitet och trygghet för den enskilda patienten.
Nu står VGR inför att genomföra omställningen av vården mitt under en pandemi. Många patienter uteblir från vanliga vårdbesök, samtidigt som VGR:s riktlinjer inom vården varit tydliga: medicinska prioriteringar ska inte nedprioriteras. Coronakrisen har också bidragit till en vårdskuld där behandlingar trängts undan för att kunna hantera vårdbehovet under pandemin.
Men det finns gott om hoppfulla signaler om att samverkan, prevention och nya lösningar kan bidra till att snabbare ställa om till en nära vård med patienten i centrum. Vi som skriver detta har under många år arbetat i olika allianser för strokeprevention, vilket kan fungera som ett exempel. För strokepreventionen saknas inte oros-moment. SvT rapporterade i början på maj om kraftiga minskningar av antalet patienter som söker vård för tidiga symptom på stroke och TIA[1].
Detta sker mot bakgrund av en lång och positiv trend, som nu riskerar att brytas. 2017 insjuknade nästan 600 färre personer i landet i stroke jämfört med året innan. Mellan 2009-2017 kunde vart sjätte strokefall förhindras, enligt kvalitetsregistret Riksstroke. Anledningen till detta är till viss del kopplad till hur man upptäcker och tar hand om människor med förmaksflimmer, som är en riskfaktor för stroke.
Arbetet med strokeprevention i Västra Götaland har varit en framgångssaga. I Västra Götaland var det 200 färre personer som drabbades av stroke 2017 jämfört med 2016, vilket är stor vinst för individerna som drabbas, för anhöriga men också för samhället. Att förebygga stroke innebär också minskad användning av sjukvårdens resurser, exempelvis beräknas ett vårddygn i Sverige kosta ungefär 8 500 SEK och medeltiden för behandling av stroke ligger på minst 7 dagar. Det är stora summor pengar som regionerna kan spara in genom förebyggande arbete. Dessa pengar kan användas i en annan del av vårdkedjan och effektivisera regionens sjukvård. Samhällskostnaden för en stroke har uppskattats till över 800 000 kronor, och det mänskliga lidandet är svårt att uppskatta
Det finns mycket att vinna på att jobba uppsökande och preventivt med strokeprevention för att avlasta primärvården. Data från vårdanalys i VGR visar att strokepatienter i genomsnitt gör dubbelt så många besök i primärvården året efter stroke än en patient som inte haft stroke. Att minska antalet patienter som får stroke innebär alltså inte bara avlastning för slutenvården, utan även för primärvården, vilket frigör resurser till övrig vård.
Med VGR:s nya sätt att arbeta finns goda möjligheter att upptäcka hjärt- och kärlsjukdomar i tid. VGR har sedan några år tillbaka infört opportunistisk screening för alla medborgare över 65 år i primärvården. Opportunistisk screening innebär att man vid varje sjukvårdsbesök ska ta pulsen på patienten, oavsett vad denne söker vård för. Vid oregelbunden rytm tas EKG för att kunna upptäcka förmaksflimmer och om man upptäcker flimmer behandlas patienterna. Förmaksflimmer är en riskfaktor för stroke som även ökar med stigande ålder, men kan om det upptäcks i tid behandlas. En förebyggande läkemedelsbehandling mot förmaksflimmer börjar oftast med blodförtunnande läkemedel, antikoagulantia.
”Nära vård” kräver nya arbetssätt i pandemitider. Idag finns t ex möjligheten att konsultera patienten digitalt eller via telefon, och skicka hem ett plåster-EKG som patienten själv sätter på och skickar med post för analys. Tum-EKG kan enkelt tas på vårdcentraler. Och det finns olika verktyg för självmonitorering för patienter. Detta är inte experimentell behandling, utan etablerade metoder som behöver få genomslag snabbare om riskgrupper ska våga söka och kunna få god vård i pandemitider.
Att behandla förmaksflimmer är ett tydligt exempel där äldre patienter kan diagnosticeras och behandlas på nya sätt till en lägre kostnad och med goda resultat. Men det finns många fler: t ex att se till att de vaccinationer folkhälsomyndigheten rekommenderar ges till alla riskgrupper i regionen. Idag är det många äldre som hamnar på sjukhus med invasiva pneumokock-infektioner som kunnat förebyggas med vaccination, eller i sviterna av årets influensa. Att få dessa preventiva vaccinationer att fungera och nå ut till fler skulle göra skillnad för sjukhusen, och en utvärdering från Göteborgs universitet har visat att t ex pneumokock-vaccination är dominant kostnadseffektivt: det leder till en bättre effekt till en lägre kostnad.
I båda dessa exempel på kostnadseffektivare behandling är läkemedel en del, men de bygger också på samverkan och omställning: om vi t ex kan hitta fler aktörer som kan vaccinera, eller fler sätt att diagnosticera hjärt- och kärlsjukdomar, med hjälp av ny teknik och nya arbetssätt, kan vi göra stora framsteg. Det kräver samverkan mellan life science-företag, vården och dess beslutsfattare, medtech-företag och också patientföreträdare – vars insikter behövs för att patientens behov ska förstås på bästa sätt. Det kräver också en effektiv kunskapsdelning inom regionen, där arbetssätt kan spridas och förändras på bred front.
VGR:s vård har imponerat med sin omställningsförmåga i pandemitider. Det ger oss momentum vi inte får tappa inför hösten, och som måste bäras vidare ut i primärvården: en god och nära vård kräver bred samverkan för att möjliggöra mer prevention och nya arbetssätt i VGR.
[1] SVT lokalt Ost. ”Coronapandemoin: Färre söker vård för tidiga symptom på stroke” hämtad 200617. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/coronapandemin-farre-soker-vard-for-tidiga-symptom-pa-stroke