Category: Okategoriserade
En presentation av en Hälsoekonomisk grundstruktur med fokus på forskning och kunskapsbildning om Digital vård; problem och möjligheter.
Här kan PP-bilderna i presentationen studeras separat:
(bildväxling sker genom ”scrollning)
Systemet är inte tillräckligt bra. Nu säger anestesi- och intensivvårdsverksamheten i Västra Götaland definitivt nej till vårdinformationssystemet Millennium.
Detta är obegripligt och anmärkningsvärt för ett vårdadministrativt system som kostat ca 2 miljarder samt har utprovats under mkt rigorösa former av beställare inom VGR och Region Skåne.
Under året kommer vi på Collabodoc ställa ut på flera mässor och kongresser, samt hålla i egna evenemang. För mer information om när och var dessa evenemang äger rum, abesök bifogad länk
I webbinarserien kommer Collabodocs VD, tillika läkaren Staffan Bjessmo samtala med flera tongivande personer om intressanta och brännande frågor för primärvården, där olika aspekter av framtidens vård belyses. Det första webbinariet gästas av verksamhetschefen för Borgholms hälsocentral Åke Åkesson, känd för Borgholmsmodellen och hemsjukhuset!
Sverige tappar mark till de ledande forskningsnationerna och den högre utbildningens kvalitet har successivt försämrats under flera decennier. Anledningarna till den olyckliga utvecklingen är flera, men ett av huvudproblemen är ett bristfälligt och svårmanövrerat akademiskt ledarskap. För att vända den negativa utvecklingen behövs kloka och beslutsamma ledare som vågar stå emot jantelagen, skyddar akademisk frihet, återupprättar undervisningens kvalitet och formulerar vassa forskningsstrategier. Det menar Sveriges unga akademi.
Genom regeringens Life Sciencestrategi har Sveriges ambitioner som Life Sciencenation förtydligats och det råder ingen tvekan om branschens starka betydelse som en av landets basnäringar. Västsverige har alla förut- sättningar att vara en attraktiv och internationellt konkurrenskraftig region inom området. Här finns innovativa storföretag, en spännande entreprenörsscen, stark forskningstradition och nära samarbeten mellan näringsliv, universitet och hälso- och sjukvård.
En stor del av ansvaret för att implementera Life Sciencestrategin faller på landets regioner. Västra Götaland har 1,7 miljoner invånare och Västra Götalandsregionen (VGR) har 55 000 medarbetare vilket gör det till landets största region och offentliga arbetsgivare. Med en uttalad ambition att ta tillvara på nya innovationer och lösningar inom hälso- och sjukvården har VGR en fantastisk plattform att utgå från. Så hur går det?
För ett år sedan anordnade Lif en debatt Post Almedalen med fokus på Life Science i Västsverige och dialog kring regeringens kommande Life Sciencestrategi. Då talade samstämmiga röster om vikten av mod och samverkan. Nu är strategin på plats och regionerna bär ett stort ansvar för implementeringen. Vi tittar närmare på vad som har hänt hittills, vilka framsteg som gjorts och hur vi med gemensamma krafter kan ta oss an kvarvarande utmaningar. Västra Götalandsregionen har ambitionen att vara ledande i implementeringen av den nationella Life Sciencestrategin. Vad innebär det och vad kan branschens övriga aktörer göra för att medverka?
Denna websända debattkväll tar sin utgångspunkt i Life Sciencestrategin som långsiktigt ramverk för svensk konkurrenskraft, där vi belyser förutsättningarna och nuläget inom Västra Götalandsregionen med fokus på tre av strategins totalt åtta prioriterade områden:
• Integrerad forskning och innovation i vården genom incitament och goda möjligheter att kombinera kliniskt arbete och forskning
• Att få fler företagsinitierade kliniska studier i svensk hälso- och sjukvård
• Göra Sverige till ett föregångsland av implementering av precisionsmedicin i vården
Tid och Anmälan
Tid: Onsdagen den 25 november, kl 17.30–19.00
Anmälan: Anmälan görs senast den 20 november via Lifs hemsida,
www.lif.se under fliken ”Kalendarium”.
Frågor:
Lina Lilja, ordförande Lif Väst, ordf.vast@lif.se
Lotta Gryte Freed, vice ordf. Lif Väst, vordf.vast@lif.se
Jenny Almkvist, regionutvecklare, jenny.almkvist@vgregion.se
Mia Ekdahl, kommunikationschef, Sahlgrenska Science Park, Mia.Ekdahl@sahlgrenskasciencepark.se
Program
Per Olof Brogren, tidigare sjukhusdirektör inom Västra Regionen, diskuterar, i samverkan med medlemmar inom NHS, kostnad och nyttoaspekter för läkemedel i relation till total kostnadsutveckling i svensk sjukvård.
”Värdet” av läkemedel har diskuterats i styrelsen och medlemsgruppen vid NHS. Läkemedel/nya mediciner har ersatt operationer (mag-tarm; Losec) och minskat behovet av sluten vård på ett effektivt sätt med dramatiska vårdplatsminskningar som följd (hudsjukdomar). Inom onkologi, reumatologi och neurologi har nya läkemedel och immunterapier medfört stora förbättringar. De mycket höga läkemedelskostnaderna måste ofta bäras av den akutklinik som initierar behandlingen, medan vinsten av en behandling som förhindrar utveckling mot kronisk funktionsnedsättning ligger i minskat behov av stöd och rehabilitering. Exempel på detta kan vara reumatiska sjukdomar, (reumatoid artrit), neurologiska sjukdomar (MS) samt immunsjukdomar i nervsystemet. Många cancersjukdomar som förr hade dålig prognos kan idag få effektiv och ej sällan botande behandling (Christian Blomstrand).
Mot denna bakgrund förefaller en rimlig hypotes vara att kostnaderna för läkemedel ökat i både absoluta och procentuella andelar av hälso- och sjukvårdens totala kostnader [1]. Detta trots olika besparingsåtgärder på läkemedelsområdet under de senaste 15-20 åren.
Under 1990-talet ökade de offentliga utgifterna för läkemedel dramatiskt, vilket bidrog till begränsade försök med generiskt alternativ. År 2002 genomförde staten den s.k. generika reformen med betydande kostnadsbesparingar som följd. Ytterligare åtgärder med syfte att öka priskonkurrensen och minska kostnaderna genomfördes 2009, vilket lett till att Sverige har bland de lägsta läkemedelspriserna i Europa (Apoteket.se).
I en SNS rapport från 2013, (Värdet av läkemedel), har Bengt Jönsson och Katarina Steen Carlsson studerat ett antal aspekter på nyttan av läkemedel. De konstaterar emellertid också att innovationsgraden avtagit, d.v.s. att introduktionen av nya läkemedel successivt minskat, vilket kan sammanhänga med faktum att kostnaderna för att utveckla enskilda nya läkemedel ökat. Författarna föreslår ett antal åtgärder för att underlätta utvecklingen av nya läkemedel för fortsatt ökad effektivisering av sjukvården; bl.a. genom att sjukvårdshuvudmännen (regionerna) tar ett ökat ansvar. Att intäkterna också minskat pga. utgångna patent och att billigare generika fått en större marknadsandel bör kanske också nämnas (Kurt Roos).
Som argument för detta pekar utredningen på det faktum att kostnaderna för läkemedel, trots en ökning i absoluta tal, inte har ökat sin procentuella andel av de totala hälso- och sjukvårdsutgifterna under perioden 2001- 2011 (se tabell 1).
Tabell 1. Hälso- och sjukvårdsutgifter som andel av BNP; utgifter för läkemedel etc. som andel av kostnader för hälso- och sjukvårdsutgifter. Löpande priser i miljarder kronor. Källa: SNS rapport 2013, Hälsoräkenskaper, SCB.
| Hälso-och sjukvårdsändamål | ÅR 2001 | År 2011 (baseras på prel. årsberäkningar) |
| BNP till marknadspris | 2348 | 3500 |
| Totala HoS utgifter | 208 | 331 |
| Procentuellt av BNP | 8,9 | 9,5 |
| Läkemedel o andra varaktiga förb.-artiklar | 29,1 | 40,0 |
| Receptförskrivna mediciner | 22,4 | 28,9 |
| Pro Procentuellt av total vård
|
10,8 | 8,7 |
Som framgår av tabellen minskar både Läkemedel och andra varaktiga förbrukningsartiklar samt Receptförskrivna läkemedel som andelar av hälso- och sjukvårdens totala kostnader. Hypotesen om en ökad andel av vårdkostnader kan alltså inte verifieras av uppgifterna i nämnda utredning, som avser perioden 2001-2011.
Vad har hänt efter 2011? Med stöd av uppgifter ur IHE-rapport 2019:5, Hälso- och sjukvårdsutgifternas utveckling i Sverige, Bilaga 1, kan förändringen till 2017 belysas.
Låt oss titta på receptförskrivna läkemedel, kanske i detta sammanhang den mest intressanta delen av samlade läkemedel.
Som framgår av tabell 2 ökar visserligen kostnaderna, dock inte som andel av totala hälso- och sjukvårdsutgifter. Andelen fortsätter att minska, men i avtagande takt.
Tabell 2. Kostnaderna för receptförskrivna mediciner, miljarder kronor, i absoluta tal och som andel av hälso-och sjukvårdsutgifterna, löpande priser. 2001, 2011 och 2017. Källa IHE 2019:5.
| 2001 | 2011 | 2017 | |
| Hälso- och sjukvårdsutgifter | 199 097 | 390 485 | 504 530 |
| Receptförskrivna läkemedel | 22 429 | 28 828 | 34 147 |
| Procent av totala kostnader | 11,2 | 7,3 | 6,7 |
Några reflexioner:
”Värdet” av läkemedel avser många områden: ökad livskvalitet, minskande vårdtider och olika behandlingar, inklusive operationer, och underlättar olika kostnadsbesparande åtgärder, t.ex. reduktion av antal vårdplatser. I förlängningen innebär detta också att strukturåtgärder inom sjukvården underlättas. Det troliga sambandet mellan sådana förändringar och användningen av nya läkemedel, vilket antyds ovan, har kanske inte uppmärksammats tillräckligt i svensk sjukvårdsplanering?
Man kan inte utesluta att sjukvården strävat efter kostnadsbesparingar som bl.a. varit inriktade på förbrukningen av läkemedel. Det är kanske lättare att vidta sådana åtgärder jämfört med att reducera bemanningen (Bibbi Carlsson). Kan avvecklingen av läkemedel som en fri nyttighet efter 2000 förstärkt kostnadsjakten på detta område (Hans Ekman)? Risken i förlängningen om utvecklingen förstärks kan dessutom vara att personer avstår från dyra läkemedel och kanske istället får ökade behov av kommunal vård och stöd (Christian Blomstrand).
Det är svårt att motivera ökande personalkostnader inom den slutna vården när vårdplatser minskar dramatiskt. Sverige har nu ”minst antal vårdplatser” inom EU. Därför: Har dessa besparingsåtgärder med hjälp av läkemedel varit ”delvis missriktade”? Skulle en ökad användning av ”nya dyra läkemedel” istället kunna bidra till sådan effektivisering som inte nödvändigtvis innebär fortsatt reduktion av vårdplatser (Hasse Ejnell), eller…? Ett alternativ kanske kan ta sikte på att frigöra resurser för ökad tillgänglighet av vård, vilket kan bli särskilt angeläget efter Corona-pandemin. I sådant fall förstärks självfallet värdet av nya läkemedel, som därmed också kan användas som smörjmedel för ”optimering” och kanske meningsfulla strukturförändringar.
Det är uppenbart att frågan om användning och utveckling av läkemedel är en integrerad del av sjukvårdens optimeringsprocess och att beslut om läkemedels användning kopplas till professionen i mötet med patienten, liksom för ställningstagande till laboratorie- och röntgenundersökningar. Sådant förhållningssätt gagnar enskilda patienter samtidigt som optimeringsprocessen i vården kanske förbättras? Men att det ekonomiska ansvaret samtidigt knyts till kliniken är däremot inte så självklart. ”Om man är duktig och får fram nya behandlingar blir tacken att man får reducera personalen för att få ekvationen att gå ihop. Barockt!” (säger Olle Larkö).
Med önskan att ovanstående information kan stimulera till diskussion.
[1] Förändringar i behovet av stöd och rehabilitering till följd av nya läkemedel för t.ex. reumatologiska sjukdomar finns troligen även inom den sociala omsorgen. Ekonomiska konsekvenser, t.ex. eventuella personalbesparingar, inkluderas inte i denna redovisning.
Sedan årsskiftet har det skett en aldrig tidigare skådad mobilisering inom medicinsk forskning och utveckling. Branschen jobbar dygnet runt för att ta fram läkemedel för att behandla, och vaccin för att förebygga, covid-19. Hälso- och sjukvården, myndigheter och life science-företagen har på nya sätt tagit sig an utmaningarna tillsammans och hittat lösningar på ett sätt som tidigare uppfattats som omöjligt. Med gemensamt fokus och engagemang har många tidslinjer komprimerats och även vissa byråkratiska och resursmässiga hinder delvis eliminerats.
“Nära vård” har blivit ett ledord för sjukvården och sjukvårdspolitiken i VGR.
Det innebär en omställning för sjukvårdens utformning i regionen. Omställningen av hälso- och sjukvården handlar inte om att spara pengar utan om att använda de befintliga resurserna på ett bättre sätt för att möta befolkningsökningen och allt större vårdbehov, och för att skapa värde för patienterna.
Principen innebär att vården ska finnas nära och anpassas efter invånarnas behov. Att vården ska finnas nära betyder inte alltid geografiskt nära, utan det kan handla om en hög tillgänglighet och kontinuitet eller kontakt genom digitala vårdtjänster. Målet är att skapa vård med ökad tillgänglighet, trygghet, kvalitet, kontinuitet och effektivitet. Att få en fast läkarkontakt är också något som värdesätts och ökar känslan av kontinuitet och trygghet för den enskilda patienten.
Nu står VGR inför att genomföra omställningen av vården mitt under en pandemi. Många patienter uteblir från vanliga vårdbesök, samtidigt som VGR:s riktlinjer inom vården varit tydliga: medicinska prioriteringar ska inte nedprioriteras. Coronakrisen har också bidragit till en vårdskuld där behandlingar trängts undan för att kunna hantera vårdbehovet under pandemin.
Men det finns gott om hoppfulla signaler om att samverkan, prevention och nya lösningar kan bidra till att snabbare ställa om till en nära vård med patienten i centrum. Vi som skriver detta har under många år arbetat i olika allianser för strokeprevention, vilket kan fungera som ett exempel. För strokepreventionen saknas inte oros-moment. SvT rapporterade i början på maj om kraftiga minskningar av antalet patienter som söker vård för tidiga symptom på stroke och TIA[1].
Detta sker mot bakgrund av en lång och positiv trend, som nu riskerar att brytas. 2017 insjuknade nästan 600 färre personer i landet i stroke jämfört med året innan. Mellan 2009-2017 kunde vart sjätte strokefall förhindras, enligt kvalitetsregistret Riksstroke. Anledningen till detta är till viss del kopplad till hur man upptäcker och tar hand om människor med förmaksflimmer, som är en riskfaktor för stroke.
Arbetet med strokeprevention i Västra Götaland har varit en framgångssaga. I Västra Götaland var det 200 färre personer som drabbades av stroke 2017 jämfört med 2016, vilket är stor vinst för individerna som drabbas, för anhöriga men också för samhället. Att förebygga stroke innebär också minskad användning av sjukvårdens resurser, exempelvis beräknas ett vårddygn i Sverige kosta ungefär 8 500 SEK och medeltiden för behandling av stroke ligger på minst 7 dagar. Det är stora summor pengar som regionerna kan spara in genom förebyggande arbete. Dessa pengar kan användas i en annan del av vårdkedjan och effektivisera regionens sjukvård. Samhällskostnaden för en stroke har uppskattats till över 800 000 kronor, och det mänskliga lidandet är svårt att uppskatta
Det finns mycket att vinna på att jobba uppsökande och preventivt med strokeprevention för att avlasta primärvården. Data från vårdanalys i VGR visar att strokepatienter i genomsnitt gör dubbelt så många besök i primärvården året efter stroke än en patient som inte haft stroke. Att minska antalet patienter som får stroke innebär alltså inte bara avlastning för slutenvården, utan även för primärvården, vilket frigör resurser till övrig vård.
Med VGR:s nya sätt att arbeta finns goda möjligheter att upptäcka hjärt- och kärlsjukdomar i tid. VGR har sedan några år tillbaka infört opportunistisk screening för alla medborgare över 65 år i primärvården. Opportunistisk screening innebär att man vid varje sjukvårdsbesök ska ta pulsen på patienten, oavsett vad denne söker vård för. Vid oregelbunden rytm tas EKG för att kunna upptäcka förmaksflimmer och om man upptäcker flimmer behandlas patienterna. Förmaksflimmer är en riskfaktor för stroke som även ökar med stigande ålder, men kan om det upptäcks i tid behandlas. En förebyggande läkemedelsbehandling mot förmaksflimmer börjar oftast med blodförtunnande läkemedel, antikoagulantia.
”Nära vård” kräver nya arbetssätt i pandemitider. Idag finns t ex möjligheten att konsultera patienten digitalt eller via telefon, och skicka hem ett plåster-EKG som patienten själv sätter på och skickar med post för analys. Tum-EKG kan enkelt tas på vårdcentraler. Och det finns olika verktyg för självmonitorering för patienter. Detta är inte experimentell behandling, utan etablerade metoder som behöver få genomslag snabbare om riskgrupper ska våga söka och kunna få god vård i pandemitider.
Att behandla förmaksflimmer är ett tydligt exempel där äldre patienter kan diagnosticeras och behandlas på nya sätt till en lägre kostnad och med goda resultat. Men det finns många fler: t ex att se till att de vaccinationer folkhälsomyndigheten rekommenderar ges till alla riskgrupper i regionen. Idag är det många äldre som hamnar på sjukhus med invasiva pneumokock-infektioner som kunnat förebyggas med vaccination, eller i sviterna av årets influensa. Att få dessa preventiva vaccinationer att fungera och nå ut till fler skulle göra skillnad för sjukhusen, och en utvärdering från Göteborgs universitet har visat att t ex pneumokock-vaccination är dominant kostnadseffektivt: det leder till en bättre effekt till en lägre kostnad.
I båda dessa exempel på kostnadseffektivare behandling är läkemedel en del, men de bygger också på samverkan och omställning: om vi t ex kan hitta fler aktörer som kan vaccinera, eller fler sätt att diagnosticera hjärt- och kärlsjukdomar, med hjälp av ny teknik och nya arbetssätt, kan vi göra stora framsteg. Det kräver samverkan mellan life science-företag, vården och dess beslutsfattare, medtech-företag och också patientföreträdare – vars insikter behövs för att patientens behov ska förstås på bästa sätt. Det kräver också en effektiv kunskapsdelning inom regionen, där arbetssätt kan spridas och förändras på bred front.
VGR:s vård har imponerat med sin omställningsförmåga i pandemitider. Det ger oss momentum vi inte får tappa inför hösten, och som måste bäras vidare ut i primärvården: en god och nära vård kräver bred samverkan för att möjliggöra mer prevention och nya arbetssätt i VGR.
[1] SVT lokalt Ost. ”Coronapandemoin: Färre söker vård för tidiga symptom på stroke” hämtad 200617. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/coronapandemin-farre-soker-vard-for-tidiga-symptom-pa-stroke